Influensa Juholtia

Vad? Ska regeringen kasta pengar omkring sig – i dessa snåriga tider, och till multinationella integritetsätande storföretag dessutom? Jo: regeringen ger 100 miljoner kronor till Facebook!

”Är det rätt att regeringen ger pengar till Facebook?” – Så lyder den läsarundersökning DN slarvar fram i samband med en intervju med Miljöpartiets Gustav Fridolin, som av en händelse är mot. Ja, så kan man ju ställa en fråga. Men verkligheten är ofta lite mer nyanserad.

Det handlar alltså inte om Facebook Facebook, utan ett dotterdotterbolag. Det handlar inte om ”Varsågod, Facebook, här får ni 100 skattemiljoner,” utan ett investeringsbidrag för uppförandet av nya serverhallar i Luleå. Det är villkorade pengar. Jag anar att de flesta Luleåbor ser på saken med blidare ögon än språkröret.

Fridolin å sin sida verkar ha fått sig en släng av Influensa Juholtia. Jag vet inte, men när det står att han säger att ”pengarna borde gå till järnvägen” hör jag inte Fridolins röst utan en betydligt bullrigare. En röst som liksom maniskt upprepar: ”Vi vill istället använda de här pengarna för att investera i framtiden!”

Järnväg är förstås bra, och Alliansen har presenterat ett seriöst upprustningspaket för statens järnvägar. Men det gäller just upprustning och inte ny räls. Vi får se om Facebook efterhand ojar sig över bristen av pålitlig järnväg från Luleå för att frakta sina produkter söderut.

SvD

IKEA:s skyldighet

IKEA har beslutat att införa egna livsmedelsprodukter i sina butiker världen över, istället för de klassiska svenska märken som hittills saluförts. Protesterna har inte låtit vänta på sig, för såhär i den digitala eran är det ju så smidigt och lätt att protestera: man skapar en protestgrupp på Facebook. (Förr, när man alltså behövde bege sig någonstans och stanna där ett tag för att verkligen protestera, var det mycket krångligare.)

Grupperna Bring REAL food back to IKEA Swedeshop respektive Only IKEA brand on food? – No thank you närmar sig tillsammans i skrivande stund uppåt 2000 ”medlemmar”. I DN snyftar en utlandssvensk i Schweiz om hur de inte längre kan köpa svensk mat hos möbeljätten: ”Jag är jättebesviken och arg.” Jodå. Det är som ett traumatiskt övergrepp.

Utöver den direkta avsmak var och en kan känna inför ett sådant språkbruk i ett sådant sammanhang kan man tycka att reaktionen skulle ha varit en annan om inställningen hos ut- och inlandssvenskarna varit mer entreprenöriell: ”Om det finns ett så stort sug efter svenska varumärken utomlands finns här också en finfin affärsmöjlighet för mig att utnyttja! Så kan vi sitta och äta lunch sedan, Ingvar Kamprad och jag: en får Abbas utsökta sill och en får sin egenmärkta äckliga wienerkorv.”

Man drar sig till minnes ”protesterna” mot musiktjänsten Spotify när de plötsligt försämrade villkoren för de reklamfinansierade lyssnarna. Man ville helt enkelt inte förstå att a) rådande villkor gick inte ihop för företaget, och b) Spotify har ingen som helst skyldighet att förse någon med obegränsat med musik ”gratis”.

Lika lite har IKEA någon skyldighet att förse någon människa med svenska livsmedelsvarumärken i sina varuhus. Man kan beklaga beslutet, man kan hävda att det var dåligt ur vinningssynpunkt och man kan ondgöra sig över ”matlandet Sveriges” ringa kulinariska spridning i världen. Men man kan inte bli arg och besviken.

DI SvD

Bloggstopp i Norrköping

På riksplanet noteras att någon har stulit lösenord från sajten Bloggtoppen.se och kapat riksdagsledamoten William Petzälls Twitter-konto för att därifrån sprida ryktet att SD-politiker har kapat journalisters e-postkonton för att sprida känslig källinformation vidare till den nyligen stängda sajten Politiskt inkorrekt. Vilken soppa.

Skönt då att Norrköping kan bidra med en motprestation som vrider det hela rätt igen: Tidningen NT kapar en SD-kommunfullmäktigeersättares politiska blogg och, ja, släcker ner den.

Riktigt så gick det nu inte till. Saken är den att NT tycks erbjuda lokalpolitiker utrymme på tidningens egen sajt för att blogga. Det erbjudandet nappade SD:s Cornelia Dahlberg på, och skrev häromveckan följande:

Är det inte dags att avgå, när man under så lång tid uppenbart har misslyckats med att genomföra sin politik och sakta men säkert driver samhället mot botten? De bröstar sig för att ha lyckats mörda diktatorn Ghadaffi. Kanske har de rätt, vi borde kanske avrätta våra diktatorer! Eller ska vi nöja oss med att avsätta dem? En efter en.

Andra kommunpolitiker tog illa upp, och enligt NT såg vissa det som ett regelrätt hot om avrättning och bloggen stängdes ner (men finns på något konstigt sätt fortfarande kvar).

Trams, menar Dahlberg, och har rätt i det. Och det intressanta i citatet är ju inte det om avrättningar, utan hur Dahlberg uppenbarligen tycker att ”diktatorerna” har en bra politik, som de bara har misslyckats med att genomföra. Man undrar vad SD i Norrköping tycker om den inställningen.

Om en sak kan man dock vara förvissad: Kommentarerna om den politiska korrekthetens obarmhärtiga censur, särskilt selektiv gentemot sverigedemokrater, kommer snart att prutta fram. Men nej, det är ingen mänsklig rättighet att få blogga hos NT.

SvD DN1 DN2 GP SDS

Om fartygen kommit

Så kommer de tappra soldaterna hem från sitt ärofyllda och farliga uppdrag i Libyen. Vad har de i bagaget, kantänka, utöver längtan efter nära och kära och medaljformade små hål som väntar på att fyllas?

Ingenting, visar det sig, för smuggelgodset har redan skickats i förväg med den dagliga skytteltrafik Sicilien–Luleå som upprättats för militärt materiel. Utan att betala extra! Och utan att passera tullen!

Somliga drar väl av detta slutsatsen att det finns ruttna äpplen i militärens korg, eller att den svenska styrkan är oseriös. Undertecknad väljer istället, och helt osökt, att se det som ytterligare en konsekvens av alkoholmonopolet.

För, allvarligt talat, det här måste vara den mest mediabevakade militära insatsen Sverige genomfört någonsin. Utöver cirkus Juholt i riksdagen har bevakningen varit heltäckande. Nog skulle deltagande personal förstå att vad de än tog sig för skulle komma fram i ljuset. Men vad är väl det mot möjligheten att köpa billig sprit?

Svenskarnas förhållande till alkohol är som det rinnande vattnets förhållande till en kuperad sluttning. Där det går att komma fram tar man sig fram. Regler och förordningar – vad bryr sig vatten om sådant? Där någonstans i sluttningen står också Systembolagets monopol och gör det jämförelsevis så mycket lättare att rinna förbi någon annanstans.

Apropå cirkus Juholt: Någonstans mitt i föreställningen ville han skicka svenska fartyg till Libyen, fartyg som inte skulle komma fram i tid och som ingen hade bett om. Man undrar förstås vilka dyrbara laster den svenska styrkan då hade fört med sig tillbaka.

SvD DN GP SDS

Homeopatin skördar ytterligare ett dödsoffer

En treårig pojke i Italien har bragts om livet av sina föräldrar, rapporterar TT. Hur? Genom att ordinera homeopatika då pojken uppvisade svåra sjukdomssymptom. Enligt notisen var fadern själv homeopat.

Homeopatika diskuteras ofta av den skeptiska rörelsen även i Sverige, och man kan tycka att det blir tradigt efterhand eftersom det är en så pass liten företeelse här. Men så kommer en nyhet som denna, och man förstår att kampen mot okunskapen och dumheten måste fortgå på alla fronter, stora som små. Homeopatin må skörda sina dödsoffer då och då – men det bakomliggande, stora problemet är just: okunskapen och dumheten.

Vet du inget och tror på homeopatin är du obildad. Läs på.

Vet du desto mer och ändå tror på homeopatin är du dum i huvudet.

Tror du på homeopatin och samtidigt ansvarar för vård om andra är du farlig.

(Bra länk: What’s The Harm, via vem vad hur varför.)

Tack för allt

Imamen i Libyen (SR Ekot) tackar alltså Gud för landets befrielse. Joråsatt.

Men det är klart, det står ju i självaste Koranen:

Säg: ”Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifrån er hörsel och syn och bomma för era hjärtan, vem är den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?”

(6:46)

Gud ger och Gud tar. Tack för att du befriade oss från Khaddafi. Och tack för Khaddafi. Tack för allt.

”Flest prylar när vi vinner, dör.”

Ja, så var statsminister Fredrik Reinfeldt på väg att säga på Moderaternas partistämma här om dagen. Så lätt att snubbla när ordkombinationen är så ovan att uttala.

Jag har alltid känt en påtaglig avsky för det där uttrycket, särskilt i dess rättvända form. Det utgår ifrån att all konsumtion som inte avser mat eller tjänster bara tjänar till att stärka egot i en konkurrens människor emellan som bara handlar om vad man kan visa upp i sitt troféskåp. Och i samma anda klumpar det samman allt tänkbart man kan konsumera i den nedsättande termen ”prylar”: per vedertagen konnotation saker som man egentligen inte behöver.

”Behöver” är ett brett begrepp förstås. Någon som svälter behöver mat mer än någon någonsin behöver en ny mobiltelefon. Samtidigt är den nya mobiltelefonen en tydligt ringande symbol för den innovation och marknadsekonomi som tagit stora delar av mänskligheten ur fattigdomen till att börja med. Inte minst är early adopters viktiga för att ge nya innovationer luft under vingarna.

Och vad gäller min egen konsumtion vet jag att det finns en komponent av skyltning i valet av produkter och märken – men jag vet också att de ”prylar” jag köper skänker mig livskvalité på många olika sätt.

Reinfeldt anlade måhända särskilt ett miljöperspektiv på sin såsiga gamla klyscha, och visst finns det utmaningar att komma till rätta med när det gäller miljö och konsumtion. Men vägen till en bättre miljö går inte genom förtryck av innovation utan motsatsen.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD1 GP

Ett bönerum med minaret

En ny moské är sannolikt under uppförande i Norrköping rapporterar NT. Men i de kommunala handlingarna nämns inte ordet ”moské”. Det talas istället om ett ”bönerum” med tillhörande minaret. Man frågar sig vad syftet är med detta språkliga krumsprång. Tror man att projektet ska passera obemärkt förbi moskékritiker i staden?

Blå bönerummet i Istanbul
Blå bönerummet i Istanbul

Så vad anser en sekulär humanist om uppförandet av nya moskéer – bortsett från det faktum att de allra flesta muslimer i Norrköping har bott i Norrköping längre än undertecknad? Bygg gärna moskéer. Ropa gärna i minareterna också, för all del, på kontorstid. Här i en lägenhet invid Olai kyrka vet man hur religioner kan ta sig bullriga uttryck i det offentliga ljudrummet; ingen blygsel där inte.

Utöver det beklagar jag att människor motiveras av gammal vidskepelse för att göra det ena eller det andra, om det så är att bygga torn, hoppa jämfota eller skära i barn. Men det är förstås en helt annan fråga.

Col. Khadaffy

Ett av mina tidigaste minnen av Muammar Khaddafi måste vara från början av 90-talet när jag var 13–14 år gammal. 1989 utkom till plattformen Amiga spelet Nuclear War (New World Computing Inc.) som var ett turbaserat strategispel med karikatyrer av kända och ökända politiker och despoter. Man kunde välja att spela som (och mot):

  • Ronnie Raygun (Ronald Reagan)
  • P. M. Satcher (Margaret Thatcher)
  • Infidel Castro (Fidel Castro)
  • Kookamamie (Ayatolla Khomeini)
  • Mao the Pun (Mao Zedong)
  • Jimi Farmer (Jimmy Carter)
  • Tricky Dick (Richard Nixon)
  • Gorbachef (Michail Gorbatjov)
  • Ghanji (Mohandas Gandhi)
  • Col. Khadaffy (Muammar Khaddafi)
Men visst måste jag ha hört talas om Khaddafi tidigare än så – jag vill minnas att hans plats i spelet kändes självklar. Mannen såg bekant ut. Porträttlik. Vid den tiden hade Khaddafi styrt i Libyen i drygt 20 år. I dag dog han alltså efter 42 års envåldsstyre. Bara den detaljen är störande och absurd.

Västförbud

– Det går knappt en vecka utan att det sker skottlossningar på öppen gata, eller rena avrättningar. Vi betraktar den organiserade brottsligheten som ett av de stora hoten mot demokratin.

säger Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet, och man skulle väl därav tro att han ville göra något konkret åt saken, såsom att förbjuda skottlossningar på öppen gata, rena avrättningar och till och med den organiserade brottsligheten.

Men nej. Morgan Johansson vill istället förbjuda västar. Och det är klart, allt det andra är ju redan kriminaliserat.

Visst kan man förstå ambitionen att släcka den brand som kriminella mc-gäng på krogar utgör, och visst är det lovvärt att försöka underlätta för drabbade krögare på något sätt – men man undrar hur mycket ett västförbud skulle hjälpa. Är mc-gängen kända för att respektera lagar och förordningar? Vad händer med den krögare som förnumstigt knackar med fingret på västförbudsskylten på väggen när västmaffian står i porten?

Liksom så många gånger förut låter man ett gott uppsåt mynna ut i verkningslösa regler och förbud. Västen gör dig inte kriminell. Kriminella handlingar gör dig kriminell. Och kriminella handlingar är redan kriminaliserade.

Maria Ferm (mp) håller med mig.