Man får välja sina strider, för man kan ju inte vara överallt hela tiden. Vilka hemska orättvisor i vår kalla värld får folk att gå man ur huse och parkera ändalykten där den garanterat är i vägen?

Tv-eken var ett av dagens mål, där ihärdiga demonstranter ägnade sin måndag åt en gammal ek som riskerade att fällas, enligt officiella uppgifter av säkerhetsskäl – men man förstår ju att det på något sätt är de internationella företagen som försöker sko sig, på ett eller annat sätt, genom att fälla träd som andra vill bevara.

Jag är förvisso inte motståndare till sunda former av aktivism och man kan inte angripa de värsta problemen allena för då finge vi alla äta småorättvisor till frukost sju dagar i veckan. Och inte heller har jag någonting emot ekar som sådana, ståtliga träd med lång erfarenhet och så vidare. Men intrycket av aktionerna blir mest – gulligt. Man tänker på de nyhetssändningar som efter reportage av allsköns katastrofer avslutas med hur en kattunge lyckligen räddats ur en grop. Ingen säger emot, ingen säger: ”Usch så jag avskyr kattungar, kasta tillbaka och låt självdö!”

Lokalt finner vi Norrköpingsgrenen av den pågående Occupy-rörelsen, nämligen Occupy Norrköping. Är det medveten ironi? För visst är det stor humor – och lite gulligt. Norrköping må ha passerat sin topplacering bland inflytelserika industriorter i Sverige, men hade det inte varit för den hade det knappast funnits något Norrköping att ockupera idag. Rörelsen affischerar med följande budskap:

Folkets välstånd måste väga tyngre än företagens checkar.

Kära någon, det är förvirrat på så många sätt. För det första är bildspråket helt ur led: en check väger precis lika lite oavsett vilken summa man tecknar på den. För det andra, och desto viktigare, var i helvete ifrån tror de att ”folkets välstånd” ursprungligen kommer?

Vad än Occupy-rörelsen startade som har den tagits över av den oreflekterade dumvänstern.