Brott utan brottsoffer

Jag inväntar med stor nyfikenhet och viss oro det annonserade utfallet från Högsta domstolen i det så kallade Mangamålet där innehav av tecknade japanska bilder med erotiska inslag klassats som barnpornografi av både tingsrätten och hovrätten. Bakgrunden ska vara att ett förarbete till den lydande lagtexten gör klart att teckningar ska vara lika straffbara som bilder på faktiska övergrepp:

Innebörden av straffbestämmelsen om barnpornografibrott i BrB och i de båda grundlagarna är i huvudsak följande. Brottet avser skildrande i bild. Motsvarande skildringar i text eller enbart ljud omfattas därför inte av det straffbara området. Däremot omfattas även tecknade bilder och filmer och andra icke autentiska skildringar bl.a. sådana som framställts genom bildmanipulation, t.ex. genom datateknik.

Det är gott och väl att HD tar upp målet. Men man kan befara att hänsyn till lagstiftarnas intentioner, som ju tydligt framgår, kommer att skicka domen i samma riktning som de tidigare två. Har HD någon möjlighet att göra annorlunda? Har HD någon möjlighet att begripa intentionerna men samtidigt konstatera att de är idiotiska och ändra lagens innebörd? Det skulle möjligen få andra otrevliga konsekvenser för svensk rättsutövning. Den här saken har gått väldigt fel långt innan det blev en rättssak.

Kärnan i problemet är att brottet saknar brottsoffer. Även om det vore en regelrätt våldtäkt på ett barn skildrad i seriemagasinet hade inget enda barn kommit till skada i processen. Vad, undrar jag, kan ett brott utan brottsoffer vara förutom ren och skär moralism? Vad, undrar jag, ska man göra med maktutövare som missbrukar våldsmonopolet för att upprätthålla sina egna, personliga moraliska uppfattningar? Två ord: avsätta dem.

”Indirekta brottsoffer,” genmäler säkert någon. ”Människor som läser tecknad barnporr står snart ute vid lekplatserna och spanar.” Så är det kanske, men presentera då först bevis för det. Mig veterligen är inget sådant samband belagt. Ska vi kasta den typen av hypoteser kring oss kan jag kontra med min egen: Om en pedofil kan få sitt lystmäte i rena fiktioner, hur många övergrepp på barn har man då inte kunnat undvika?

SvD GP

2 reaktion på “Brott utan brottsoffer

  1. Pingback: Mangamålet, tredje domen gillt? « No size fits all

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *