Det är naturligt att dö i barnsäng

I Sveriges Radios P1:s Kropp & Själ intervjuades en av mottagarna av årets Right Livelyhood Award, Ina May Gaskin från USA. Hon får priset…

… for her whole-life’s work teaching and advocating safe, woman-centred childbirth methods that best promote the physical and mental health of mother and child.

Utmärkelsen kallas i folkmun för det ”alternativa Nobelpriset”, och i det här fallet är det alternativt så det förslår. Gaskin förespråkar nämligen det naturliga: att kvinnor kan föda alldeles utmärkt utan en massa hjälpmedel och smärtlindring, som på det stora hela bara ökar ångesten inför förlossningen och därför försvårar den. Hon har ”insett” att kvinnan är skapt för att föda barn, och hon klarar det precis lika bra som vilket däggdjur som helst utan att själv komma till skada.

Hur har hon då kommit fram till sin ståndpunkt? Jo, när hon följde med sin man (som för övrigt också fått utmärkelsen en gång i tiden) på en lång (alltså lång) bussturné med 300 personer började folk efterhand att föda barn utan att det fanns någon barnmorska tillhands. Då fick Gaskin rycka in, och det gick alldeles utmärkt.

Det är förstås en vansklig källa att basera generella uttalanden om hälsa och biologi på, och också att dela ut priser till, för den delen. Som så många andra som vurmar för det naturliga i reproduktionskonsten missar hon en viktig och avgörande poäng: Det är naturligt att dö i barnsäng. Det är naturligt att barnet dör i processen. Men det är naturligheter som vi med civilisationens och medicinens utveckling har lärt oss att inte acceptera.

Och det där med ”skapt för” – är kvinnan skapt för att föda utan komplikationer? Faktiskt inte. Jämförelsen med andra däggdjur håller inte, inte ens om vi tittar på vår närmaste släkting schimpansen. Inget annat däggdjur (mig veterligen) uppvisar så stor diskrepans mellan förlossningskanalen och storleken på det som ska födas – i människans fall barnets huvud, som ju är den svåraste biten att förlösa. Schimpanser har inte det problemet när de föder eftersom ungarnas skallar är betydligt mindre.

Varför är det så? Varför har inte evolutionen lagat det så att huvudet förblir litet till efter förlossningen? Det borde ju gå, allting växer ju ändå. Biologen Staffan Ulfstrand spekulerar i boken Darwins idé om att det kan röra sig om en trade off (som alltid med evolutionen): Ett stort huvud borgar för en större kognitiv och kommunikativ förmåga hos det nyfödda barnet. Barn som under mänsklighetens evolutionära utveckling har uppvisat för lite av den varan kan ha lämnats att dö till förmån för nya försök till reproduktion.

Det må vara sant eller inte. Sant är att långt liv och god hälsa inte är naturliga tillstånd, eftersom vi upprätthåller dem med allsköns artificiella medel. Ta bara storskalig och systematisk produktion och lagring av livsmedel som ett exempel.

Vill du ha det naturliga: varsågod. Men du får köpa hela paketet.

DN SvD SVT GP

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *