Den kommunala biografen

Svenska Filminstitutet konstaterar i en ny rapport att mellanstora städer i regel saknar kvalitetsbiografer. Jo, tänker jag, men det är ju av naturliga skäl ganska mycket som finns i stora städer som inte finns i mellanstora och små städer. Men med just biografer tycks det vara särskilt allvar.

Jag var nog inte ensam om att dra på munnen när Miljöpartiet (någonstans, på något sätt) lanserade tanken om kommunala biografer för att tillgodose behovet av kvalitetsfilm. Nu är det särskilt Mp i Linköping som driver linjen. Här i Norrköping behövs inget politiskt initiativ eftersom kommunen redan har startat en kommunal biograf: Cnema, som visar kvalitetsfilm och direktsända föreställningar från bland annat The Metropolitan Opera på Manhattan. Om Norrköping är en mellanstor stad är det också ett klart lysande undantag.

Bokslutet har vi emellertid inte kunnat se ännu. Kvalitetsfilm är smal underhållning precis som de andra höga konstarterna. Visst är Norrköpingsborna mer kultiverade än alla andra människor, men en satsning av det här slaget skulle kunna kosta skattebetalarna en redig slant. Och detta i ett läge när kommunens finanser inte är på topp.

Är det det offentligas ansvar att värna om de smala konstformerna om populasen är för enfaldig för att uppskatta dem? Är det rimligt att låta alla invånare i kommunen betala för ett nöje som bara ett fåtal uppskattar? Är kommunen på något vis skyldig civilisationen och kulturarvet att driva biograf?

– Ja och nej, men mest nej. Det finns kulturhistoriska värden som man bör slå vakt om, och ibland med offentliga medel. Men ibland finns det andra lösningar. Min tanke, vilken också är mitt svar till SFI, är att man väl låst sig lite för mycket vid idén att film måste ses på bio.

Hemmabiomarknaden har sannerligen exploderat under det senaste decenniet. För en rimlig slant kan man spika upp duk och projektor i sitt vardagsrum och därtill koppla in en ljudanläggning som skulle få farmor att ramla baklänges. Investeringen i den teknik som behövs torde vara en ickefråga för en cineast. Genom nationell och internationell handel har varje människa med en dator uppkopplad till Internet tillgång till outtömliga källor av kvalitetsfilm från hela världen – visst är till och med gratis. Utbudet är inte komplett, men lär växa i takt med mängden användare.

Precis som inom detaljhandeln, där små smala företag som inte hade överlevt en vecka i en butik på någon bakgata i Norrköping plötsligt kan få hela Sverige, Norden och världen som sitt kundunderlag, har Internet förmågan att bredda marknaden för de smala konstformerna. Se där en marknadslösning på problemet som inte behöver belasta skattebetalare som inte särskilt bryr sig om kvalitetsfilm!

Kommun och stat har förstås fortfarande en uppgift: att bygga och garantera den infrastruktur, till exempel i form av bredband, som medborgarna sedan kan välja att använda till vad de själva önskar.

DN SvD NT

Brott utan brottsoffer

Jag inväntar med stor nyfikenhet och viss oro det annonserade utfallet från Högsta domstolen i det så kallade Mangamålet där innehav av tecknade japanska bilder med erotiska inslag klassats som barnpornografi av både tingsrätten och hovrätten. Bakgrunden ska vara att ett förarbete till den lydande lagtexten gör klart att teckningar ska vara lika straffbara som bilder på faktiska övergrepp:

Innebörden av straffbestämmelsen om barnpornografibrott i BrB och i de båda grundlagarna är i huvudsak följande. Brottet avser skildrande i bild. Motsvarande skildringar i text eller enbart ljud omfattas därför inte av det straffbara området. Däremot omfattas även tecknade bilder och filmer och andra icke autentiska skildringar bl.a. sådana som framställts genom bildmanipulation, t.ex. genom datateknik.

Det är gott och väl att HD tar upp målet. Men man kan befara att hänsyn till lagstiftarnas intentioner, som ju tydligt framgår, kommer att skicka domen i samma riktning som de tidigare två. Har HD någon möjlighet att göra annorlunda? Har HD någon möjlighet att begripa intentionerna men samtidigt konstatera att de är idiotiska och ändra lagens innebörd? Det skulle möjligen få andra otrevliga konsekvenser för svensk rättsutövning. Den här saken har gått väldigt fel långt innan det blev en rättssak.

Kärnan i problemet är att brottet saknar brottsoffer. Även om det vore en regelrätt våldtäkt på ett barn skildrad i seriemagasinet hade inget enda barn kommit till skada i processen. Vad, undrar jag, kan ett brott utan brottsoffer vara förutom ren och skär moralism? Vad, undrar jag, ska man göra med maktutövare som missbrukar våldsmonopolet för att upprätthålla sina egna, personliga moraliska uppfattningar? Två ord: avsätta dem.

”Indirekta brottsoffer,” genmäler säkert någon. ”Människor som läser tecknad barnporr står snart ute vid lekplatserna och spanar.” Så är det kanske, men presentera då först bevis för det. Mig veterligen är inget sådant samband belagt. Ska vi kasta den typen av hypoteser kring oss kan jag kontra med min egen: Om en pedofil kan få sitt lystmäte i rena fiktioner, hur många övergrepp på barn har man då inte kunnat undvika?

SvD GP

Anekdotisk bevisföring

Visst har rubriksättaren på DN något med saken att göra, men nog hajar man till när Håkan Juholt påstås säga att stödet är starkt (rubriken på DN:s förstasida i skrivande stund; artikeln har en annan rubrik). Särskilt när Socialdemokraterna för första gången sedan brontosaurus betade sjögräs på jorden mäter under 25 % i en opinionsundersökning och skillnaden i förtroende mellan Juholt och Reinfeldt kan liknas vid skillnaden i smakfullhet mellan Schubert och Markoolio. Hur kan Juholt möjligen komma till en så världsfrånvänd uppfattning? Jo:

Jag har åkt runt i flera distrikt nu. […] Jag har fått väldigt mycket stöd för att fortsätta att verkligen vara en stark opinionsledare.

Det där kallas anekdotisk bevisföring och är verkligen ingenting att bygga sina uppfattningar på: ”Det hände mig (eller en jag känner) och därför måste det vara allmängiltigt.” Vilka socialdemokrater tror Håkan Juholt har gjort sig störst besvär att ta sig till hans stopp längs Canossastigen? De som anser att förtroendet för honom är förbrukat eller de som vill hoppas, hoppas, hoppas?

Visst har Håkan Juholt en uppgift att inte döda all entusiasm i partiet med en allt för butter attityd, men att leva i en värld av hittepå kommer knappast att hjälpa Socialdemokraterna.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP1 GP2 SDS

GTA Norrköping

Ett fräckt och hjärtlöst brott har begåtts i centrala Norrköping, nämligen i SVT:s lokaler på Västgötegatan. Och det är faktiskt inte SVT som är förövaren; det blir säkert mer om public service en annan gång.

Den gamla industribyggnaden i tegel har av förklarliga skäl inte några skyltfönster – men ett fönster till höger om entrén kan man se in i från gatan. I det fönstret hade man ställt en liten men inte oviktigt bit av min barndom: bilen Hjulius ur serien Jalle, Julle och Hjulius.

Nu rapporterar NT och SVT att någon har krossat fönstret och stulit Hjulius!

Mina minnen från serien sitter långt bak i reptilhjärnan; det får man tillstå. Men jag minns karaktärerna med en genuin värme och visst spratt det till lite i hjärtat varje gång jag gick förbi det där fönstret. Bilen var sliten, och Julle med kastrullen saknades. Jalle var dock intakt med sina hårtestar på en tom hushållsrulle och målade ögon. Man kom långt med liten budget på den tiden.

Här är fönstret fotograferat av Google-bilen, uppenbarligen innan SVT ens flyttade in i lokalerna.

Lägg också märke till hur SVT i länkad artikel ovan helt enkelt har klippt och klistrat direkt från Wikipedia. Budgetramarna är tydligen små än idag.

 

Influensa Juholtia

Vad? Ska regeringen kasta pengar omkring sig – i dessa snåriga tider, och till multinationella integritetsätande storföretag dessutom? Jo: regeringen ger 100 miljoner kronor till Facebook!

”Är det rätt att regeringen ger pengar till Facebook?” – Så lyder den läsarundersökning DN slarvar fram i samband med en intervju med Miljöpartiets Gustav Fridolin, som av en händelse är mot. Ja, så kan man ju ställa en fråga. Men verkligheten är ofta lite mer nyanserad.

Det handlar alltså inte om Facebook Facebook, utan ett dotterdotterbolag. Det handlar inte om ”Varsågod, Facebook, här får ni 100 skattemiljoner,” utan ett investeringsbidrag för uppförandet av nya serverhallar i Luleå. Det är villkorade pengar. Jag anar att de flesta Luleåbor ser på saken med blidare ögon än språkröret.

Fridolin å sin sida verkar ha fått sig en släng av Influensa Juholtia. Jag vet inte, men när det står att han säger att ”pengarna borde gå till järnvägen” hör jag inte Fridolins röst utan en betydligt bullrigare. En röst som liksom maniskt upprepar: ”Vi vill istället använda de här pengarna för att investera i framtiden!”

Järnväg är förstås bra, och Alliansen har presenterat ett seriöst upprustningspaket för statens järnvägar. Men det gäller just upprustning och inte ny räls. Vi får se om Facebook efterhand ojar sig över bristen av pålitlig järnväg från Luleå för att frakta sina produkter söderut.

SvD

IKEA:s skyldighet

IKEA har beslutat att införa egna livsmedelsprodukter i sina butiker världen över, istället för de klassiska svenska märken som hittills saluförts. Protesterna har inte låtit vänta på sig, för såhär i den digitala eran är det ju så smidigt och lätt att protestera: man skapar en protestgrupp på Facebook. (Förr, när man alltså behövde bege sig någonstans och stanna där ett tag för att verkligen protestera, var det mycket krångligare.)

Grupperna Bring REAL food back to IKEA Swedeshop respektive Only IKEA brand on food? – No thank you närmar sig tillsammans i skrivande stund uppåt 2000 ”medlemmar”. I DN snyftar en utlandssvensk i Schweiz om hur de inte längre kan köpa svensk mat hos möbeljätten: ”Jag är jättebesviken och arg.” Jodå. Det är som ett traumatiskt övergrepp.

Utöver den direkta avsmak var och en kan känna inför ett sådant språkbruk i ett sådant sammanhang kan man tycka att reaktionen skulle ha varit en annan om inställningen hos ut- och inlandssvenskarna varit mer entreprenöriell: ”Om det finns ett så stort sug efter svenska varumärken utomlands finns här också en finfin affärsmöjlighet för mig att utnyttja! Så kan vi sitta och äta lunch sedan, Ingvar Kamprad och jag: en får Abbas utsökta sill och en får sin egenmärkta äckliga wienerkorv.”

Man drar sig till minnes ”protesterna” mot musiktjänsten Spotify när de plötsligt försämrade villkoren för de reklamfinansierade lyssnarna. Man ville helt enkelt inte förstå att a) rådande villkor gick inte ihop för företaget, och b) Spotify har ingen som helst skyldighet att förse någon med obegränsat med musik ”gratis”.

Lika lite har IKEA någon skyldighet att förse någon människa med svenska livsmedelsvarumärken i sina varuhus. Man kan beklaga beslutet, man kan hävda att det var dåligt ur vinningssynpunkt och man kan ondgöra sig över ”matlandet Sveriges” ringa kulinariska spridning i världen. Men man kan inte bli arg och besviken.

DI SvD

Bloggstopp i Norrköping

På riksplanet noteras att någon har stulit lösenord från sajten Bloggtoppen.se och kapat riksdagsledamoten William Petzälls Twitter-konto för att därifrån sprida ryktet att SD-politiker har kapat journalisters e-postkonton för att sprida känslig källinformation vidare till den nyligen stängda sajten Politiskt inkorrekt. Vilken soppa.

Skönt då att Norrköping kan bidra med en motprestation som vrider det hela rätt igen: Tidningen NT kapar en SD-kommunfullmäktigeersättares politiska blogg och, ja, släcker ner den.

Riktigt så gick det nu inte till. Saken är den att NT tycks erbjuda lokalpolitiker utrymme på tidningens egen sajt för att blogga. Det erbjudandet nappade SD:s Cornelia Dahlberg på, och skrev häromveckan följande:

Är det inte dags att avgå, när man under så lång tid uppenbart har misslyckats med att genomföra sin politik och sakta men säkert driver samhället mot botten? De bröstar sig för att ha lyckats mörda diktatorn Ghadaffi. Kanske har de rätt, vi borde kanske avrätta våra diktatorer! Eller ska vi nöja oss med att avsätta dem? En efter en.

Andra kommunpolitiker tog illa upp, och enligt NT såg vissa det som ett regelrätt hot om avrättning och bloggen stängdes ner (men finns på något konstigt sätt fortfarande kvar).

Trams, menar Dahlberg, och har rätt i det. Och det intressanta i citatet är ju inte det om avrättningar, utan hur Dahlberg uppenbarligen tycker att ”diktatorerna” har en bra politik, som de bara har misslyckats med att genomföra. Man undrar vad SD i Norrköping tycker om den inställningen.

Om en sak kan man dock vara förvissad: Kommentarerna om den politiska korrekthetens obarmhärtiga censur, särskilt selektiv gentemot sverigedemokrater, kommer snart att prutta fram. Men nej, det är ingen mänsklig rättighet att få blogga hos NT.

SvD DN1 DN2 GP SDS

Om fartygen kommit

Så kommer de tappra soldaterna hem från sitt ärofyllda och farliga uppdrag i Libyen. Vad har de i bagaget, kantänka, utöver längtan efter nära och kära och medaljformade små hål som väntar på att fyllas?

Ingenting, visar det sig, för smuggelgodset har redan skickats i förväg med den dagliga skytteltrafik Sicilien–Luleå som upprättats för militärt materiel. Utan att betala extra! Och utan att passera tullen!

Somliga drar väl av detta slutsatsen att det finns ruttna äpplen i militärens korg, eller att den svenska styrkan är oseriös. Undertecknad väljer istället, och helt osökt, att se det som ytterligare en konsekvens av alkoholmonopolet.

För, allvarligt talat, det här måste vara den mest mediabevakade militära insatsen Sverige genomfört någonsin. Utöver cirkus Juholt i riksdagen har bevakningen varit heltäckande. Nog skulle deltagande personal förstå att vad de än tog sig för skulle komma fram i ljuset. Men vad är väl det mot möjligheten att köpa billig sprit?

Svenskarnas förhållande till alkohol är som det rinnande vattnets förhållande till en kuperad sluttning. Där det går att komma fram tar man sig fram. Regler och förordningar – vad bryr sig vatten om sådant? Där någonstans i sluttningen står också Systembolagets monopol och gör det jämförelsevis så mycket lättare att rinna förbi någon annanstans.

Apropå cirkus Juholt: Någonstans mitt i föreställningen ville han skicka svenska fartyg till Libyen, fartyg som inte skulle komma fram i tid och som ingen hade bett om. Man undrar förstås vilka dyrbara laster den svenska styrkan då hade fört med sig tillbaka.

SvD DN GP SDS

Homeopatin skördar ytterligare ett dödsoffer

En treårig pojke i Italien har bragts om livet av sina föräldrar, rapporterar TT. Hur? Genom att ordinera homeopatika då pojken uppvisade svåra sjukdomssymptom. Enligt notisen var fadern själv homeopat.

Homeopatika diskuteras ofta av den skeptiska rörelsen även i Sverige, och man kan tycka att det blir tradigt efterhand eftersom det är en så pass liten företeelse här. Men så kommer en nyhet som denna, och man förstår att kampen mot okunskapen och dumheten måste fortgå på alla fronter, stora som små. Homeopatin må skörda sina dödsoffer då och då – men det bakomliggande, stora problemet är just: okunskapen och dumheten.

Vet du inget och tror på homeopatin är du obildad. Läs på.

Vet du desto mer och ändå tror på homeopatin är du dum i huvudet.

Tror du på homeopatin och samtidigt ansvarar för vård om andra är du farlig.

(Bra länk: What’s The Harm, via vem vad hur varför.)

Tack för allt

Imamen i Libyen (SR Ekot) tackar alltså Gud för landets befrielse. Joråsatt.

Men det är klart, det står ju i självaste Koranen:

Säg: ”Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifrån er hörsel och syn och bomma för era hjärtan, vem är den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?”

(6:46)

Gud ger och Gud tar. Tack för att du befriade oss från Khaddafi. Och tack för Khaddafi. Tack för allt.