Category Archives: Religion

Försiktighetsprincipen

Posted on by
Reply

En ”Kd-topp” hade velat reservera sig mot partistyrelsens beslut att svänga i tvångssteriliseringsfrågan om han hade varit där. ”Ett parti som inte vågar ha en uppfattning, utan bara lyssnar in vad andra säger, och sedan rättar in sig efter det, har inte någon lysande framtid” säger han till SvD. Det har han naturligtvis rätt i. Man kan också tänka sig att ett parti som har uppfattningen att det är rätt att tvångssterilisera andra människor inte har någon lysande framtid.

De argument han åberopar för att inte svänga i frågan är enligt artikeln ”försiktihetsprincipen och barnperspektivet”:

Man öppnar ju upp för ett tredje kön. Att ett barn ska ha en pappa och en mamma i en och samma person tycker jag principiellt är en förändring som man kanske ska vara försiktig med att göra, säger Bengt Germundsson.

Det är oklart vad Germundsson menar att ”försiktighetsprincipen” egentligen innebär. Förmodligen handlar det om att man ska vara försiktig med att genomföra förändringar som går emot Germundssons kristdemokratiska magkänsla. Annars finns det ju en risk att Germundsson kommer att känna sig stött eller förvirrad. Gud förbjude. En annan tolkning, som jag själv föredrar i det här fallet, är att man ska vara försiktig med att lyssna på människor som tycker att det är rätt att tvångssterilisera andra människor.

Ett annat vanligt argument i frågan har varit att om man är, säg, kvinna och vill bli man kan man inte göra anspråk på en fungerande livmoder, för det har inte män. Se där en teknikalitet att ta sig förbi! Man klarar helt enkelt inte av att tänka sig att en individ skulle kunna vilja ett mellanting, eller att en sådan individ om den funnes inte skulle vara skadlig för samhället på något vis – oklart vilket. Bäst att tillämpa försiktighetsprincipen.

Kd i stort är inte stort bättre. I en debattartikel i DN från nyligen lyckas man blåsa in de dagsfärska SIFO-vindarna i gammal hederlig ”kristen idétradition”:

Transsexualism utmanar föreställningar om manligt och kvinnligt och därför möts många transsexuella personer med hat, rädsla och avståndstagande. Detta är oacceptabelt och strider mot principen om alla människors lika och okränkbara värde, vilken är en ledstjärna för kristen idétradition och därmed kristdemokraterna.

Underligt då, att samma sak inte gällde för ett år sedan. Eller två veckor. Det är över huvudet taget lustigt hur föränderlig och spretig ”kristen idétradition” är och har varit genom tiderna.

De skriver också: ”Vi har fått kritik för att vi tagit oss tid att analysera och tänka igenom denna fråga.” Tacka fan för det: den här frågan kan bara vara svår för den som fått sitt tänkande och sin människosyn grumlade av extrema dogmer. Just det, Sverigedemoraterna är nu det enda riksdagsparti som inte vill ta bort steriliseringskravet.

För så här är det, sammanfattningsvis: Det är 2012. Ett rumsrent svenskt riksdagsparti har precis och långt ifrån enhälligt kommit fram till att det inte är rätt att sterilisera människor emot deras vilja. Känslan är surrealistisk.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 GP1 GP2 GP3 GP4 GP5

Photoshop Macht Frei

Posted on by
2

Nyss dök den här bilden upp på några olika ställen i min Facebook-feed:

Indignerade kommentarer följer: ”Ruggigt”, ”obehagligt”, ”det var väl det jag visste”, ”tänk att man kan vara så historielös”, ”jag blir rädd”…

Naturligtvis är bilden manipulerad. Någon sådan banner har Moderaterna aldrig producerat, för så historielös är man naturligtvis inte. Och hade de mot förmodan gjort det hade man hört mycket talas om det – det hade blivit ganska stora tidningsrubriker av ett sådant klavertramp. Talande är också att bilden dyker upp först i dessa dagar när vilken dagdrivare som helst kan göra habila bildmanipulationer med sitt piratkopierade Photoshop.

Man behöver alltså inte grubbla länge för att inse att bilden är falsk. Ändå tar det längre tid för vissa att nå dit än att skriva en indignerad kommentar på Facebook, och – för all del – sprida bilden vidare. Sist jag tittade hade den fått närmare 4000 delningar.

Bilden tycks vara ett exempel på någonting som många, uppenbarligen vänsterut, vill ska vara sant. Det är det som skrämmer mig med den. Det finns människor som vill kalla sig seriösa i det politiska samtalet som samtidigt vill tro att moderater och nazister är i stort sett samma sak och att borgerligheten faktiskt vill människor illa. Det är i sanning skrämmande.

Det finns andra exempel från andra arenor. Vad sägs till exempel om den här till synes upprörda muslimske mannen? Bilden började mig veterligen cirkulera efter kravallerna som följde på Muhammedkarikatyrerna:

Den här bilden är avsevärt mycket sämre gjord: någon tycks ha skrivit bokstäver med musen i MS Paint. Ändå har den fått stor spridning, och jag vågar tro att en del av de som spridit den har gjort det i den förhoppningsvis kortlivade tron att bilden är äkta, och att de också har velat att den ska vara det.

Att skära i barn

Posted on by
2

Jag tyckte att den här bisarra omskärelsedebatten fick ett lyckligt slut med den här så kallade ”slutrepliken” i DN av Staffan Bergström et al. Men icke – folk fortsätter tydligen att debattera detta som om frågan inte var avgjord.

Idag dök det till exempel upp ett inlägg i SvD av Lars Dencik, professor i socialpsykologi. Inlägget innehåller flera vanliga missförstånd och dåliga argument. Jag tänker att jag här kan avsluta debatten åt er alla, så att vi kan ägna vår tid åt svårare frågor.

Dencik skriver:

Brit mila, omskärelsen av den nyfödde judiske pojken, är ett definierande element i judiskt liv.

Det här är ett av de allra vanligaste argumenten i debatten. Märk dock att Dencik skriver ”liv” – inte vems liv exakt. Eftersom spädbarnet knappast är medvetet om vad som pågår torde det vara de judiska föräldrarnas liv som avses: definierande för deras liv som bekännande judar att deras pojkar omskärs. Då förstår man att det inte kan vara helt riktigt; man får ju inte skära andra för att definiera sitt eget liv.

Om man istället menar att det är barnens liv som definieras förstår man att det inte heller kan vara helt riktigt. Barnens liv ska väl rimligtvis definieras av dem själva så småningom, inte av föräldrarna när de är spädbarn. Det är inte samma sak som att ”alla ändå präglas av sina föräldrar och sin uppväxt”, för sådant kan man göra revolt emot. En bit av kroppen som skurits bort kan man inte (eller bara svårligen och aldrig i ursprungsskick, gällande förhuden) få tillbaka. Det är en livslång märkning av barnet som man inte kan veta om barnet kommer att vilja ha. Ritualen blir också ett sätt att säga: ”Detta barn är en jude (om än en ganska liten).” Att påstå att en individ med så begränsad kognitiv förmåga och låg bildningsnivå skulle kunna passera för ”jude” är befängt. Man kan lika gärna kalla en undulat för jude.

Inga vetenskapligt underbyggda rapporter dokumenterar att brit mila skulle vara till skada varken medicinskt, psykologiskt, eller sexuellt för de judiska män som har blivit omskurna som spädbarn – då skulle sedvänjan naturligtvis inte praktiseras.

Härom är uppfattningarna inte entydiga, men det spelar mindre roll. Det som spelar roll är att ingreppet inte är medicinskt motiverat. Dessutom hör man sällan oomskurna män klaga över sin alltför omfattande förhud eller den bristande känsla av judisk gemenskap som skulle följa därav – och fanns det någonsin någon sådan sprang han väl bara och lät sig knipsas. Av egen fri vilja, i myndig ålder.

Att kalla på lagstiftning som skulle förbjuda brit mila är ett renodlat uttryck för vad socialpsykologer kallar etnocentrism: man inbillar sig att vara mer upplyst än andra – som man omvänt tillskriver primitiva och barbariska sedvänjor.

Det är skönt att läsa att Dencik har begripit det här, för han har alldeles rätt. Det är helt rimligt att anse att den egna kulturen eller uppfattningen är mer upplyst än andra – i den mån den faktiskt är det. Dencik har bara förblindats av gammal vana gällande omskärelsen, men om man tog som exempel rituella offer av hela människor snarare än små bitar av dem skulle även Dencik bli ganska etnocentrisk. Så visst är det sant: Att skära i barn på grund av gammal vidskepelse är en primitiv och barbarisk sedvänja. Sluta upp med den.

Ett förbud mot brit mila […] skulle också i sin förlängning vara detsamma som ett förbud mot att leva som jude i Sverige.

Det här må vara det allra sämsta argumentet i hela högen. Du kan odla flätor, fira sabbat, rabbla böner och tro till bokstaven på varje knasig utsaga i Toran hur fritt och frejdigt som helst. Blir alla dessa saker värdelösa för dig om du inte får skära i barn? Och om det nu är ett oomkullrunkeligt krav att knipsa penis för att vara jude, ja, kära nån, då får vi väl nöja oss med att ha myndiga judar som själva fattat beslutet om att låta knipsa sig. Helt i enlighet med resonemanget ovan. Därför att: Det finns inga judiska barn. Det finns bara barn till judiska föräldrar.

Därmed förklarar jag debatten avslutad och saken vunnen.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 GP
SVD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8

Den vittomtalade slöjan

Posted on by
1

Skolverket meddelar idag i en promemoria att det är tillåtet för en skola att förbjuda elever att bära heltäckande slöja under vissa omständigheter. Man kommer fram till att

[f]örbud i det enskilda fallet för till exempel skolelever att i vissa angivna sammanhang bära en speciell klädsel kan godtas även om klädseln har religiös eller etnisk/kulturell bakgrund, ifall klädseln väsentligt skulle försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever eller medföra särskilda risker vid laborationer eller liknande övningar.

Däremot finner man inget lagstöd för något generellt förbud mot slöja. Man konstaterar också att

[k]lädsel är något som normalt bestäms av individen själv. Utgångspunkten är att en skolhuvudman ska visa respekt för enskilda elevers val av klädsel och liknande, särskilt när det är fråga om religiöst betingade uttryck.

Jag håller med om att man bör få bestämma själv hur man klär sig. Därför är jag emot alla ”generella” slöjförbud. Två uppenbara frågor väcks dock av stycket ovan. För det första: Varför har debatten om skolors och lärares rätt att förbjuda keps i klassrummet varit så lågmäld? Och för det andra: Varför ska statsmakten lägga sig i huruvida en visst uttryck är sprunget ur gammal vidskepelse eller något annat? Varför denna upphöjning av ”religiöst betingade uttryck”? Den frågan är förstås inte ny. Den får man ställa sig med jämna mellanrum.

För egen del – både privat och professionellt, även om jag aldrig hamnat i den situationen som lärare, precis som de allra flesta av mina kollegor – finner jag det självklart att en skola ska kunna ställa upp vissa rimliga villkor för sin verksamhet. Dessa villkor kan och kommer ibland att stå i konflikt med självvalda uttryck av olika slag. Självklarheten är emellertid begränsad till de frivilliga skolformerna: gymnasium, komvux, folkhögskola, yrkesutbildningar etc. Då står det var och en fritt att välja något och välja bort något annat.

För grundskolan är frågan avsevärt svårare: dit ska man enligt lagen masa sig varenda vardag i nio års tid. Det är för mig oklart hur ett sådant uppenbart övergrepp på den individuella friheten (som jag förvisso ställer mig bakom) inte totalt överskuggar den lilla detaljen om vad man möjligtvis får ha på huvudet när man är där. Icke desto mindre är frågan svårare. Visst finns det möjligheter att kommunicera genom ett tygstycke. Visst är det möjligt att lära sig med keps på huvudet.

Rent praktiskt kan man förstås inte tillgodose varje nyck – då skulle det inte gå att driva en obligatorisk grundskola. Särskilt inte en med barn i. En gräns måste dras. Att avskiljaren skulle vara religion ställer jag mig förstås starkt emot. Så varför inte göra som man alltid gör när religion ligger i den ena vågskålen: lägga rationalitet och sunt förnuft i den andra, för att få en verksamhet som fungerar och är praktiskt möjlig? Och som gör ingrepp i barns rätt att uttrycka sig fritt. För om man redan har tagit hela handen, då kan man väl klä fingrarna som man vill?

DN1 DN2 SvD1 SvD2 SvD3 GP SVT

Christopher Hitchens 1949–2011

Posted on by
Reply

Man kan inte säga att jag och Christopher Hitchens var nära vänner, med tanke på att vi aldrig träffats och att han aldrig hör talas om mig och så vidare. Men en viss relation hade jag till honom: jag har läst flera av hans böcker (en av dem flera gånger) och tittat och lyssnat på många av hans föredrag och debatter. Ett ord som går utmärkt att applicera på honom är outtröttlig. Men alltså inte odödlig.

Hitchens gjorde många saker, men för ateisten kanske hans tydligaste roll var en av ”The Four Horsemen” – tillsammans med Sam Harris, Richard Dawkins och Daniel Dennett var han en av frontfigurerna för vad som brukar kallas ”den nya ateismen”. Bland dessa var han kanske inte den med de grundligast underbyggda argumenten, men han var den spetsigaste, den mest offensiva och den mest vältaliga. Jag har svårt att komma på någon nu (eller nyss) levande person med samma retoriska färdigheter.

Om jag ska välja en sak jag har lärt mig av den ringa del av Christopher Hitchens gärning som jag har tagit del av måste det nog bli insikten om respektens gränser. Respekt är ett fint ord med stark positiv laddning, men man kan inte respektera vad som helst för den sakens skull. Det finns saker – låt oss med ett samlingsnamn kalla dem dumheter – som inte förtjänar någon respekt och som bäst bemöts med hån, sarkasm och förakt. (Jo, det är sant! Dumheter existerar!) Och ingenting blir mindre dumt bara för att många tror på det.

Här har jag samlat ihop en del av det bästa av Christopher Hitchens på YouTube. Håll till godo!

Hitchens om den då nyligen avlidna fundamentalistiska baptistpastorn Jerry Falwell:

Hitchens försvarar sin goda vän författaren Salman Rushdie i det brittiska tv-programmet Question Time:

Hitchens om sina intryck av Nordkorea:

Hitchens om Ayn Rand:

”Hell’s Angel” – Hitchens korta dokumentär där han skärskådar Moder Teresas gärningar och missgärningar (del 1 av 3):

Christopher Hitchens och Stephen Fry i debatt mot den nigerianske ärkebiskopen John Onaiyekan och den brittiska parlamentsledamoten Ann Widdecombe om påståendet ”The Catholic Church is a force for good in the world”. Det är är del 1 av 5, men se alla; det är en av de bästa debatterna i ämnet:

15 minuter blandade klipp:

 

Vittne i trappan: referat av ett samtal

Posted on by
1

Det är inte ofta det händer mig, och det är inte alltid jag har tid – men igår ringde ett Jehovas vittne på dörren och jag tog mig tid att prata. Som vanligt när det gäller samtal av det slaget blev diskussionen ostrukturerad och hoppig, och i efterhand finner man argument som naturligtvis skulle ha varit med när det begav sig – men oaktat det tycker jag det gick bra. Vi pratade i drygt en timme och jag vill påstå att jag var den som var offensiv. Vittnet, en mager kvinna i 45-årsåldern, var den som alltjämt fick försvara sina många underliga påståenden.

Det första hon ville göra var att läsa ett stycke ur Bibeln som hon tyckte var särskilt bra. Översättningen hon hade med sig var naturligtvis Jehovas vittnens egen – i vilken man föredömligt skrivit ut Guds riktiga namn ”Jehova” på alla ställen där han nämndes; över detta var hon mycket stolt. Stycket ifråga, som hämtades någonstans ifrån Nya testamentet, handlade om att Bibeln var en gudsinspirerad bok som människor kunde använda som rättesnöre vid beslut och korrigering. Jag påpekade att Bibeln inte är något vidare bra rättesnöre, med allt slaveri, alla folkmord och allt elände som Gud ställer till med, särskilt i Gamla testamentet. Detta elände tyckte hon tydligen inte var så farligt, och här bidrog hon också med det enda argumentet jag tror att jag inte har hört förut: att slavarna på den tiden faktiskt hade det riktigt bra… Joråsatt.

De hundratals levnadsreglerna, särskilt i Leviticus, behövde hon inte heller rätta sig särskilt efter, eftersom Bibeln så att säga kulminerade i det slutgiltiga offret: Jesus Kristus. Jag påpekade att hon helt sonika plockade de bitar hon gillade och struntade i andra, och det tyckte hon – om jag minns rätt – kanske kunde stämma.

Delar av samtalet behandlade frågon om Bibelns autenticitet, dvs. om man verkligen kan vara säker på att den haft gudomlig inspiration. Jag utmanade henne att visa upp ett enda påstående i Bibeln som är sant och som man inte hade kunnat känna till när den skrevs. (Jag förslog någonting om Higgsbosonen, med tanke på den nära stundande presskonferensen från CERN, som jag på grund av vittnet missade.) Hon letade vant upp Jesaja 40:22 där det står någonting om ”jordens rund” och hur himlavalvet spänner över jorden ”som ett flor” – uppenbarligen exakt samma passage som Kosmas Indikopleustes på 500-talet åberopade som argument för en platt jord. Men det visste jag inte då. Hon hävdade i alla fall att ”alla på den tiden visste” att jorden var platt, och jag hävdade (med rätta) att det inte var så. För övrigt, sa jag, duger det inte med vaga, poetiska formuleringar som dessutom handlar om något annat. Visa mig ett annat, bättre exempel.

Det kunde hon inte på rak arm, men menade att bakterier kände man ju inte till på den tiden. Ändå återfinns i Bibeln regler för hur Israels folk (som då var Guds utvalda folk, men inte är det längre) bör förhålla sig till avträde och döda kroppar. Sådant kände inga andra länder till. I andra länder, sa hon, smetade man avföring på sig själv i medicinska syften. Och inte förrän Semmelweis fattade människor i gemen att det är viktigt att sköta hygienen. Jag sa att det inte dög – dels för att hon inte hade några belägg för sina utsagor om de andra folken, men mest för att det trots allt inte står något om bakterier i Bibeln – och bad henne att visa mig något annat. Något mind blowing den här gången, något som skulle övertyga en inbiten ateist som jag – för det sa hon hade hänt många gånger förut. Det finns massor av sådant, sa hon. Bra då, sa jag, visa mig något. Bibeln fungerar inte så, sa hon då. Man måste studera den. Jaha.

En stor del av vårt samtal kretsade kring evolutionen, som jag händelsevis råkade nämna (det gör jag ofta). Jag kan inte referera alla tokigheter som här uppdagades, men hon var uppenbart mycket illa påläst och jag fick undervisa henne i evolutionsbiologins elementa, av vilket jag har mycket erfarenhet. Hon kom med de mest förlegade argumenten som finns: den felande länken. Och irreducibel komplexitet (även om hon inte kände till termen). Och en bil som lämnas i en skog i tusen år – ”blir den bättre, eller blir den sämre?” När hon förlorat all saklig argumentationen klämde hon i alla fall till med att man inte kan få ut någon mening med sitt liv ur evolutionsteorin. Inget syfte. Och menade att den därför var ofullkomlig eller meningslös. Då svarade jag att man inte kan åka till Göteborg med Stockholms lokaltrafik: att köra dit är inte dess uppgift. Men det gör inte Stockholms lokaltrafik ofullkomlig eller meningslös. (Därmed inte sagt att Stockholms lokaltrafik är fullkomlig eller att Göteborg är meningen med livet.) Ingen vetenskaplig teori är skyldig att leverera syfte och mening till mänskligheten.

Mycket svävande på målet blev hon när jag pressade henne på vad som kommer att hända med mig på den yttersta dagen, som för övrigt är nära förestående – för det är profeterat på något sätt att vittnen ska knacka dörr dessförinnan. Alla återuppstår då, sa hon, och ändrade sig sedan till att ”de rättfärdiga” ska återuppstå. Jag undrade om jag kunde anses vara rättfärdig, såsom ateist men ändå snäll emot andra (tycker jag). Hon sa att många människor har dött utan att ha fått ordet spritt till sig, inte minst under den mörka tid ”då man inte ens fick läsa Bibeln”. Dessa människor skulle återuppstå. Men jag då, sa jag, som ingående studerat detta och förkastat det och dessutom blivit påmind av dig här i trapphuset? Då refererade hon till berättelsen om Noa, och att Gud hade gjort saker mot otrogna förr. Men någon ny översvämning ska det inte bli, för det har Gud lovat. Se på regnbågen.

Slutligen vädjade hon till den vad hon trodde generella uppfattningen att ”alla ändå behöver ett syfte” med sitt liv. Här visade jag väl min irritation tydligare än tidigare när jag förklarade att det var förmätet av henne att dra sådana slutsatser om alla bara för att hon och de hon kände upplevde det så.

När vi skildes föreslog hon att jag skulle läsa igenom ett par nummer av Vakna som hon lämnade efter sig. Jag i min tur föreslog att hon skulle läsa på i ämnet evolutionsbiologi, där hon var så uppenbart eftersatt. Hon sa att hon redan hade läst mycket och att ”de” hade många böcker om biologi. Det är klart. Om man bara konsulterar Jehovas vittnens bibliotek blir väl resultatet sådant. Och det vore väl osekteristiskt och fel att gå någon annanstans. Jag tipsade om Så gick det till: Bevisen för evolutionen av Dawkins som en bra start, och jag slår vad om att hon inte kommer att läsa den.

När hon gick mot hissen sa jag, inte hundra procent sarkastisk: ”Det finns fortfarande tid för dig att omvända dig till förnuftets och vetenskapens väg!” På detta svarade hon inte.

Gudomlig reklam del 2: Amos svarar

Posted on by
Reply

Jag kondenserade innehållet i den förra posten till ett litet e-brev och skickade iväg det till publikationen Amos redaktion. Jag fick snabbt svar från deras ”Amos- och eventkoordinator” (?):

Amos delas ut av Posten på uppdrag av Svenska kyrkan på din ort. Den går som gruppförsändelse till alla hushåll i församlingen. Det är en form av distribution som föreningar, organisationer, politiska partier, kyrkor, kommuner, landsting o s v kan använda sig av och som skiljer sig från den kommersiella gruppreklamen som man kan avsäga sig med Nej tack till reklam. Det finns inte något adressregister jag kan stryka dig i utan kan bara be dig ha överseende med att du får Amos några gånger per år och lämna den till pappersåtervinningen.

”Men NATUREN då! Tänker ni inte på NATUREN?” svarade jag inte. Istället svarade jag så här (artighetsfraser exkluderade):

Nog är det lite förmätet att anse att jag ingår i en ”församling” blott för det att jag råkar bo på en viss adress. Jag vill inte alls bli förknippad med Svenska kyrkan på det viset. Men jag förstår att det ligger bortom Amos makt att påverka.

Vad Amos däremot kan påverka är sina egna distributionskanaler. Det ärliga vore ju att distribuera reklam som reklam – och det hyggliga vore att inte ge den till dem som uttryckligen undanber sig.

En twittrare uppmärksammade mig också på att Amos klassas som ”samhällsinformation”, vilket är riktigt – men föga rimligt. Några exempel ur den ”samhällsinformation” Amos delat med sig av i den senaste utgåvan:

Jesusbarnet är symbolen för alla de som inte orkar bära tyngden av sitt eget liv. De arbetslösa, sjuka och – särskilt aktuellt i år – gamla.

(s. 2)

Tänk Moses. Tänk Jesus. Tänk Odysseus. Tänk Luke Skywalker. Tänk Harry Potter. En underdog som blir stor ledare och förebild. […] Och nog är historien om Jesusbarnet speciell i ljuset av att den gett upphov till en världsreligion. En liten flyktingkille född i ett stall av fattiga föräldrar för att 30 år senare övervinna döden och bli världens frälsare. Svårslaget.

(s. 10)

BÖN
Må friden du lovade att lämna kvar hos oss
råda över alla folk och alla länder.
Vila över tankar och handling.
Prägla våra samhällens beslut och rådslag.
Må friden genomsyra allt och alla.
Låt ditt rike komma
Amen

(s. 16)

Eller vad sägs om en av de betalda (?) annonserna:

BEHÖVER DU HJÄLP?
Vi ber för dig!
Måndagar kl. 19:15 på Kanal 10
Ring in med ditt böneämne på 0476-[…]

(s. 17)

Det finns förstås mycket bland det redaktionella materialet som inte nämner Jesus och som framstår som ganska vanliga intervjuer och reportage. Men det är ju precis det som gör det lömskt: det är reklam för en kult förtäckt som reportage eller ”samhällsinformation”.

Tvingad till fläsk

Posted on by
Reply

NT rapporterar om ett intressant diskrimineringsfall: En muslimsk kvinna i Norrköping som genom Arbetsförmedlingen utbildade sig till kock ”tvingades” att äta fläskkött inom ramen för utbildningen. Att man måste smaka på maten ska enligt NT ha varit argumentet. Såvitt jag kan förstå vägrade kvinnan och tog således aldrig gris i munnen – så något riktigt tvång är det inte tal om. Kvinnan, som inte ”kunde” fullfölja kursen, uppger att hon idag arbetar inom restaurangnäringen.

Omständigheterna är alltså oklara. Var det en stundens ingivelse från personalen för att göra sig lustig på kvinnans bekostnad skulle jag kalla det diskriminering. Men om det klart och tydligt stod att läsa i kursplanen att provsmakning av alla maträtter, inklusive fläskrätter, är ett krav för att bli godkänd på kursen, och man kunde motivera detta på ett övertygande sätt, och denna kursplan tydligt kommunicerades till alla deltagare i förväg, skulle jag inte kalla det diskriminering. (Sanningen befinner sig sannolikt någonstans däremellan.)

Det är nämligen så att religiös tillhörighet är självvald. Även om man inte har anammat sin religion i myndig ålder har man alltid möjligheten att lämna den – eller välja och vraka fritt bland dess dogmer och sedvänjor. Att inte äta fläsk är ett fritt val, och alla fria val vi gör begränsar våra handlingsmöjligheter på ett eller annat sätt. Man väljer något – t.ex. islam – och väljer bort något annat – t.ex. fläsk. Trots det återfinns några tveksamma formuleringar i artikeln:

DO fann att hon missgynnats – för att hon är muslim och inte kan smaka fläskkött.

Jo. Muslimer kan smaka fläskkött. De kan också välja att låta bli. Stor skillnad. Kvinnan:

–Aldrig i livet, säger hon till NT, som muslim får jag överhuvudtaget inte ta griskött i min mun.

Illa formulerat. Bättre vore: ”Jag har valt att vara muslim och inom min tolkning av islam ingår att inte ta griskött i min mun.” Och varför inte ett litet tillägg: ”Jag är medveten om att mitt val kommer att stänga vissa dörrar för mig i livet, precis som alla val gör, men jag står ändå fast vid mitt val.”

Man kan, liksom DO gjort, fråga sig varför fläsk nödvändigtvis måste ingå i en kockutbildning – det finns många kök där fläsk är perifert eller helt frånvarande. Men den stora frågan här är varför en religiös övertygelse ska ha större vikt än någon annan övertygelse, vilken som helst. Om jag hade gått kursen och meddelat att jag i en dröm häromnatten fått uppfattningen att beröring med fläsk skulle göra mig galen, och att tanken på att smaka fläsk ingav mig stor ångest – då antar jag att mitt utfall på kursen hade varit detsamma. Men knappast hos DO. Om jag kommit till kursen och sagt att jag var vegetarian och vägrat smaka några köttprodukter alls – vilket blev då resultatet?

Nej, det ska till en självvald institutionaliserad gammal vidskepelse för att få DO med sig på diskrimineringsanspråken. Det är alltså en myndighet som gör skillnad mellan självvalda uppfattningar hos olika människor.

Gudomlig reklam

Posted on by
1

Ovanför brevikastet har jag placerat en dymotejp med lydelsen

Ingen reklam tack!

Jag har under lång tid övervägt ett komplement på ytterligare en tejp:

Obs! Gäller även Svenska kyrkan!

Anledningen är att Svenska kyrkan trots min första tejp vecka efter vecka pressat ner sin folder ”Mötesplats Svenska kyrkan” i brevinkastet. Som om det inte vore reklam. Eller som om den reklam foldern innehåller inte rimligtvis kan inkluderas i den dåliga reklam folk inte vill ha i sina brevinkast – för den kommer ju från Svenska kyrkan. Från Gud, liksom. Foldern innehåller information om kyrkans aktiviteter i området och lite religiöst svammel. Vad sägs om följande inledning till en liten betraktelse:

Jesus och Johannes döparen var två unga människor som levde för ungefär 2000 år sedan. Det är ganska länge sedan. Och ingen av dem levde särskilt länge. Båda två dödades för att de protesterade emot dem som hade makt.

Lyckligen återfinns på baksidan av folderns senaste upplaga en liten notis om att brevlådor försedda med önskemål likt min ovan refererade tejp inte längre kommer att få foldern. Framsteg i svårforcerad grynvälling!

Men ack, var finns den lycka som varar? Dagen efter, idag, kom nästa religiösa publikation i brevlådan: Amos (”Störst på livsfrågor och kristen tro”), 28 hela sidor i tabloidformat med notiser, reportage och betalda annonser. Ingen mottagaradress – bara reklam för en av de där kulterna jag varken är eller vill bli medlem i.

Dags för lite e-postaktivism.

Tack för allt

Posted on by
Reply

Imamen i Libyen (SR Ekot) tackar alltså Gud för landets befrielse. Joråsatt.

Men det är klart, det står ju i självaste Koranen:

Säg: ”Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifrån er hörsel och syn och bomma för era hjärtan, vem är den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?”

(6:46)

Gud ger och Gud tar. Tack för att du befriade oss från Khaddafi. Och tack för Khaddafi. Tack för allt.