Lösningen för Socialdemokraterna

Socialdemokraterna har det svårt. Man kan inte ha Håkan Juholt kvar som partiledare och man kan inte välja sig en ny. En sådan uppslitande process som det var senast orkar man inte med en gång till och det där med ”1000 dagar kvar till valet” kan man inte köra med hur länge som helst.

Men frukta inte, socialdemokrater: Johan har lösningen!

Lösningen återfinns i själva problemet: Varför sitter man egentligen fast med en Juholt i brevlådan som driftkucku i svensk politik utan möjlighet att röra sig och där varje försök blir buskis? På grund av falangstrider i ett alltför brett parti. Juholt blev inte vald för att han var lämpligast, utan för att han hade det svagaste motståndet emot sig.

Lösningen för Socialdemokraterna är således splittring. Låt ”högerfalangen” bilda ett nytt parti med Mikael Damberg eller annan kompetent och omtyckt politiker i spetsen. Låt de gamla Socialdemokraterna finnas kvar, och låt för all del Håkan Juholt ta det partiet genom valet 2014 som han har lovat.

Det är en smidig lösning – det inser alla och envar. Falangstriderna kan upphöra genom att respektive falang kan få driva sina egna politiska idéer i varsitt parti. Håkan Juholt slipper avgå. Bortrensade och överkörda socialdemokrater kan få upprättelse. Och Alliansen kan äntligen få en fungerande opposition. Inför valet kan de till och med bilda en egen allians – det borde fungera bättre än att gå till val som ett parti. Allianser ligger ju i tiden.

Så! Problemet löst! Men skynda på, socialdemokrater. Det är bara 1000 dagar kvar till valet.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4

Anekdotisk bevisföring

Visst har rubriksättaren på DN något med saken att göra, men nog hajar man till när Håkan Juholt påstås säga att stödet är starkt (rubriken på DN:s förstasida i skrivande stund; artikeln har en annan rubrik). Särskilt när Socialdemokraterna för första gången sedan brontosaurus betade sjögräs på jorden mäter under 25 % i en opinionsundersökning och skillnaden i förtroende mellan Juholt och Reinfeldt kan liknas vid skillnaden i smakfullhet mellan Schubert och Markoolio. Hur kan Juholt möjligen komma till en så världsfrånvänd uppfattning? Jo:

Jag har åkt runt i flera distrikt nu. […] Jag har fått väldigt mycket stöd för att fortsätta att verkligen vara en stark opinionsledare.

Det där kallas anekdotisk bevisföring och är verkligen ingenting att bygga sina uppfattningar på: ”Det hände mig (eller en jag känner) och därför måste det vara allmängiltigt.” Vilka socialdemokrater tror Håkan Juholt har gjort sig störst besvär att ta sig till hans stopp längs Canossastigen? De som anser att förtroendet för honom är förbrukat eller de som vill hoppas, hoppas, hoppas?

Visst har Håkan Juholt en uppgift att inte döda all entusiasm i partiet med en allt för butter attityd, men att leva i en värld av hittepå kommer knappast att hjälpa Socialdemokraterna.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP1 GP2 SDS

Influensa Juholtia

Vad? Ska regeringen kasta pengar omkring sig – i dessa snåriga tider, och till multinationella integritetsätande storföretag dessutom? Jo: regeringen ger 100 miljoner kronor till Facebook!

”Är det rätt att regeringen ger pengar till Facebook?” – Så lyder den läsarundersökning DN slarvar fram i samband med en intervju med Miljöpartiets Gustav Fridolin, som av en händelse är mot. Ja, så kan man ju ställa en fråga. Men verkligheten är ofta lite mer nyanserad.

Det handlar alltså inte om Facebook Facebook, utan ett dotterdotterbolag. Det handlar inte om ”Varsågod, Facebook, här får ni 100 skattemiljoner,” utan ett investeringsbidrag för uppförandet av nya serverhallar i Luleå. Det är villkorade pengar. Jag anar att de flesta Luleåbor ser på saken med blidare ögon än språkröret.

Fridolin å sin sida verkar ha fått sig en släng av Influensa Juholtia. Jag vet inte, men när det står att han säger att ”pengarna borde gå till järnvägen” hör jag inte Fridolins röst utan en betydligt bullrigare. En röst som liksom maniskt upprepar: ”Vi vill istället använda de här pengarna för att investera i framtiden!”

Järnväg är förstås bra, och Alliansen har presenterat ett seriöst upprustningspaket för statens järnvägar. Men det gäller just upprustning och inte ny räls. Vi får se om Facebook efterhand ojar sig över bristen av pålitlig järnväg från Luleå för att frakta sina produkter söderut.

SvD

Om fartygen kommit

Så kommer de tappra soldaterna hem från sitt ärofyllda och farliga uppdrag i Libyen. Vad har de i bagaget, kantänka, utöver längtan efter nära och kära och medaljformade små hål som väntar på att fyllas?

Ingenting, visar det sig, för smuggelgodset har redan skickats i förväg med den dagliga skytteltrafik Sicilien–Luleå som upprättats för militärt materiel. Utan att betala extra! Och utan att passera tullen!

Somliga drar väl av detta slutsatsen att det finns ruttna äpplen i militärens korg, eller att den svenska styrkan är oseriös. Undertecknad väljer istället, och helt osökt, att se det som ytterligare en konsekvens av alkoholmonopolet.

För, allvarligt talat, det här måste vara den mest mediabevakade militära insatsen Sverige genomfört någonsin. Utöver cirkus Juholt i riksdagen har bevakningen varit heltäckande. Nog skulle deltagande personal förstå att vad de än tog sig för skulle komma fram i ljuset. Men vad är väl det mot möjligheten att köpa billig sprit?

Svenskarnas förhållande till alkohol är som det rinnande vattnets förhållande till en kuperad sluttning. Där det går att komma fram tar man sig fram. Regler och förordningar – vad bryr sig vatten om sådant? Där någonstans i sluttningen står också Systembolagets monopol och gör det jämförelsevis så mycket lättare att rinna förbi någon annanstans.

Apropå cirkus Juholt: Någonstans mitt i föreställningen ville han skicka svenska fartyg till Libyen, fartyg som inte skulle komma fram i tid och som ingen hade bett om. Man undrar förstås vilka dyrbara laster den svenska styrkan då hade fört med sig tillbaka.

SvD DN GP SDS