SENASTE NYTT: Undersköterska skor sig på gamla och sjuka

En undersköterska i Östergötland, som har varit anställd vid landstinget under många år, har befunnits sko sig på de gamla och sjuka som hen haft till uppgift att vårda och ta om hand. Undersköterskan har under hela sin anställningstid mottagit lön från landstinget för att täcka kostnader för mat, hyra och transporter till och från arbetsplatsen. Nu har det visat sig att sjuksköterskan utöver detta har använt delar av pengarna till gränslös konsumism och tvivelaktig spekulation.

”Det sticker i ögonen på de gamla och sjuka,” säger en representant för det vänstra partiet, ”att den här personen som de har haft ett förtroende för och litat till för sin hälsa tycks ha haft sina egna perversa utsvävningar som drivkraft. När man arbetar inom välfärden ska väl drivkraften vara att hjälpa sina medmänniskor.”

Undersköterskan ska bland annat ha konsumerat lyxvaror i form av en ”smart” telefon, kläder snarare avsedda för festligheter än för arbete och en tv av nyare, ”platt” modell med ett extra betalutbud utöver det fullt tillräckliga utbud som erbjuds av public service. Enligt andra källor ska undersköterskan varje månad ha placerat ett tresiffrigt belopp i olika ränte- och aktiefonder.

”Det är den lägsta formen av kapitalism,” säger representanten för det vänstra partiet. ”När man placerar i sådana fonder göder man de giriga företag, ofta amerikanska, som de här fonderna investerar i. Och avkastningen – den lär ju knappast gå till sådant som gör den här personen till en bättre undersköterska. Pengarna kommer att gå till mer lyx, fler utsvävningar och mer kapital samlat på hög hos den här privatpersonen. Det är en girighet som är obehaglig att se.”

Undersköterskan själv svarar i en kommentar att hen har träffat ett avtal med landstinget om vilket arbete som ska utföras och vilken lön hen ska få för det, och att hen själv borde få bestämma vad pengarna ska användas till så länge jobbet utförs på ett bra sätt. Men det argumentet biter inte på det vänstra partiet:

”Det handlar om vilken drivkraft man har. Är man bara ute efter att sko sig på de gamla och sjuka, som den här personen, har man inte inom välfärden att göra. Man måste på något sätt kunna visa att det är omtanken om medmänniskan som är den huvudsakliga drivkraften. Till exempel kan man tänka sig att bara personer som först visar att de är beredda att arbeta för landstinget utan någon lön alls ska få fortsätta. Under  prövotiden skulle de kunna bo och äta hos arbetsgivaren. Faller det väl ut kanske man till och med kan stanna där – då vet man ju att alla som bidrar har den rätta inställningen.”

Det vänstra partiet arbetar nu med ett lagförslag för att förbjuda alla former av privata utsvävningar. Undersköterskan har enligt flera vittnen setts sitta och skämmas på en bänk.

”Flest prylar när vi vinner, dör.”

Ja, så var statsminister Fredrik Reinfeldt på väg att säga på Moderaternas partistämma här om dagen. Så lätt att snubbla när ordkombinationen är så ovan att uttala.

Jag har alltid känt en påtaglig avsky för det där uttrycket, särskilt i dess rättvända form. Det utgår ifrån att all konsumtion som inte avser mat eller tjänster bara tjänar till att stärka egot i en konkurrens människor emellan som bara handlar om vad man kan visa upp i sitt troféskåp. Och i samma anda klumpar det samman allt tänkbart man kan konsumera i den nedsättande termen ”prylar”: per vedertagen konnotation saker som man egentligen inte behöver.

”Behöver” är ett brett begrepp förstås. Någon som svälter behöver mat mer än någon någonsin behöver en ny mobiltelefon. Samtidigt är den nya mobiltelefonen en tydligt ringande symbol för den innovation och marknadsekonomi som tagit stora delar av mänskligheten ur fattigdomen till att börja med. Inte minst är early adopters viktiga för att ge nya innovationer luft under vingarna.

Och vad gäller min egen konsumtion vet jag att det finns en komponent av skyltning i valet av produkter och märken – men jag vet också att de ”prylar” jag köper skänker mig livskvalité på många olika sätt.

Reinfeldt anlade måhända särskilt ett miljöperspektiv på sin såsiga gamla klyscha, och visst finns det utmaningar att komma till rätta med när det gäller miljö och konsumtion. Men vägen till en bättre miljö går inte genom förtryck av innovation utan motsatsen.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD1 GP