Jämtin 1 maj 2012

Igår var det 1 maj – Sveriges socialistiska, lagstadgade högtidsdag. Bara det kunde förtjäna sitt eget inlägg. Istället vill jag rikta uppmärksamhet mot en till synes liten detalj i det tal Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin höll i Sundbyberg. Så här sa hon inte:

För det är så här, att vi tillsammans måste se till att varenda ung människas potential tas tillvara. För hela Sveriges skull, men – framför allt – för hans eller hennes egen  skull.

Det hon istället sa var detta:

För det är så här, att vi tillsammans måste se till att varenda ung människas potential tas tillvara. För hans skull, för hennes skull, men – framför allt – för hela Sveriges framtids skull.

Det är svårt att inte hålla med Jämtin i sak – ungas potential ska tas tillvara. Med nio års skolplikt är det vår förbannade skyldighet att se till att ingen enda elev underträffar sin egen potential under den tiden. Och det är bra för Sverige och samhället i stort när det går bra för människor.

Motiveringsordningen, däremot, kan skilja mellan olika uppfattningar. Jämtin och hennes talskrivare har haft alla möjligheter i världen att upptäcka och ändra lydelsen. Ändå landar man i att en ung människas potential ska tas tillvara i första hand för kollektivets bästa, och först därefter för sitt eget bästa. Motiveringsordningen är ideologisk.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5

Lösningen för Socialdemokraterna

Socialdemokraterna har det svårt. Man kan inte ha Håkan Juholt kvar som partiledare och man kan inte välja sig en ny. En sådan uppslitande process som det var senast orkar man inte med en gång till och det där med ”1000 dagar kvar till valet” kan man inte köra med hur länge som helst.

Men frukta inte, socialdemokrater: Johan har lösningen!

Lösningen återfinns i själva problemet: Varför sitter man egentligen fast med en Juholt i brevlådan som driftkucku i svensk politik utan möjlighet att röra sig och där varje försök blir buskis? På grund av falangstrider i ett alltför brett parti. Juholt blev inte vald för att han var lämpligast, utan för att han hade det svagaste motståndet emot sig.

Lösningen för Socialdemokraterna är således splittring. Låt ”högerfalangen” bilda ett nytt parti med Mikael Damberg eller annan kompetent och omtyckt politiker i spetsen. Låt de gamla Socialdemokraterna finnas kvar, och låt för all del Håkan Juholt ta det partiet genom valet 2014 som han har lovat.

Det är en smidig lösning – det inser alla och envar. Falangstriderna kan upphöra genom att respektive falang kan få driva sina egna politiska idéer i varsitt parti. Håkan Juholt slipper avgå. Bortrensade och överkörda socialdemokrater kan få upprättelse. Och Alliansen kan äntligen få en fungerande opposition. Inför valet kan de till och med bilda en egen allians – det borde fungera bättre än att gå till val som ett parti. Allianser ligger ju i tiden.

Så! Problemet löst! Men skynda på, socialdemokrater. Det är bara 1000 dagar kvar till valet.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4

Anekdotisk bevisföring

Visst har rubriksättaren på DN något med saken att göra, men nog hajar man till när Håkan Juholt påstås säga att stödet är starkt (rubriken på DN:s förstasida i skrivande stund; artikeln har en annan rubrik). Särskilt när Socialdemokraterna för första gången sedan brontosaurus betade sjögräs på jorden mäter under 25 % i en opinionsundersökning och skillnaden i förtroende mellan Juholt och Reinfeldt kan liknas vid skillnaden i smakfullhet mellan Schubert och Markoolio. Hur kan Juholt möjligen komma till en så världsfrånvänd uppfattning? Jo:

Jag har åkt runt i flera distrikt nu. […] Jag har fått väldigt mycket stöd för att fortsätta att verkligen vara en stark opinionsledare.

Det där kallas anekdotisk bevisföring och är verkligen ingenting att bygga sina uppfattningar på: ”Det hände mig (eller en jag känner) och därför måste det vara allmängiltigt.” Vilka socialdemokrater tror Håkan Juholt har gjort sig störst besvär att ta sig till hans stopp längs Canossastigen? De som anser att förtroendet för honom är förbrukat eller de som vill hoppas, hoppas, hoppas?

Visst har Håkan Juholt en uppgift att inte döda all entusiasm i partiet med en allt för butter attityd, men att leva i en värld av hittepå kommer knappast att hjälpa Socialdemokraterna.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP1 GP2 SDS