Anekdotisk bevisföring

Visst har rubriksättaren på DN något med saken att göra, men nog hajar man till när Håkan Juholt påstås säga att stödet är starkt (rubriken på DN:s förstasida i skrivande stund; artikeln har en annan rubrik). Särskilt när Socialdemokraterna för första gången sedan brontosaurus betade sjögräs på jorden mäter under 25 % i en opinionsundersökning och skillnaden i förtroende mellan Juholt och Reinfeldt kan liknas vid skillnaden i smakfullhet mellan Schubert och Markoolio. Hur kan Juholt möjligen komma till en så världsfrånvänd uppfattning? Jo:

Jag har åkt runt i flera distrikt nu. […] Jag har fått väldigt mycket stöd för att fortsätta att verkligen vara en stark opinionsledare.

Det där kallas anekdotisk bevisföring och är verkligen ingenting att bygga sina uppfattningar på: ”Det hände mig (eller en jag känner) och därför måste det vara allmängiltigt.” Vilka socialdemokrater tror Håkan Juholt har gjort sig störst besvär att ta sig till hans stopp längs Canossastigen? De som anser att förtroendet för honom är förbrukat eller de som vill hoppas, hoppas, hoppas?

Visst har Håkan Juholt en uppgift att inte döda all entusiasm i partiet med en allt för butter attityd, men att leva i en värld av hittepå kommer knappast att hjälpa Socialdemokraterna.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP1 GP2 SDS